Carrox

Idag har jag vart själv med barnen hela dagen och det har vart för jäkla tufft. Jag beundrar verkligen alla ensamstående där ute! Amadeus som annars är en väldigt lugn och "snäll" grabb har sedan igår kväll vart väldigt gnällig. Har velat vara i min famn hela tiden, är gnällig, har problem med sömnen osv. Antar att han är inne i en utvecklingsfas. Den värsta ska vara vid 11-12 veckors ålder. Och där är ju han.

Nova-Lee har gråtit i princip hela dagen. Så fort jag inte kunnat ägna ALL tid på henne. Hon vill bli buren och mysa hela tiden, hon slår lillebror och gnäller. Hennes sömn är helt fucked up. Hon VÄGRAR sova på sitt rum och nu är det svårigheter även med vagnen. Hur länge ska det vara såhär? Och VARFÖR är det såhär? Idag har verkligen fått mig att inse att jag inte klarar av för mycket stress. Jag kommer tillbaka till de tankar jag hade under graviditeten.. att jag inte är god nog för mina barn. Jag tänker inte lika extrema tankar, men ångesten finns där. Och räddslan för att jag ska börja känna lika starkt igen... 

 

Från och till har vi ändå haft det mysigt. Och dem är ju underbara mina små kottar <3 
Piknick, lek i parken och kakbak.