Graviditetsvecka 8!

Idag går vi in i vecka 8 (7+0) och allt känns som innan. Illamående, SJUK trötthet, "mensvärk", aptit, halsbränna osv osv. Men jag är glad! En liten bebis växer ju i min mage <3

Idag berättade jag för chefen om lilla Myran. Hade lönsesamtal där hon puschade mig som fan att söka jobb som pasar min utbildning. Hon tycker jag är värd högre lön. Hur säger man att man vill avvakta med att söka jobb när man "nyss" blivit färdigexaminerad? Det var bara att berätta! Dessutom ville jag ju ändå få fram att jag gärna vill gå upp i tid om möjlighet finns och det passade utmärkt där. Jag ligger som första prio för att gå upp i tid, så jag hoppas något dyker upp! Behöver få lite högre mammapenning känner jag!

Nej, nu dags att ta sig en liten middagslur.

Myrans eller karaktärens fel?

Usch, vad jag mår illa. Innan jag la mig och sov en liten middagslur käkade jag en jävla massa lakritskolor & chokladdraperade mandlar. Usch!! Illamåendet blir verkligen värre när jag äter skit men ändå kan jag inte låta bli?!?! Det får helt enkelt bli nyttigt resten av dagen/kvällen. Hoppas det gör susen!

Jag lyckades hålla mig ifrån skit i nästan 5 dagar nu. Nästan. Och det är för att älsko har kunnat hindra mig när sötsuget satt igång. Nu släppte han iväg mig till stan för att köpa lite saker till Nova-Lee och vad händer då? Jag köper smarr!! Jävla Myran att inte vilja samarbeta lite bättre! Eller jävla jag som får så dålig karaktär när jag är gravid. Jag önskar verkligen att suget inte blev så jävla starkt. Nästan som abstinens och jag LOVAR att jag inte överdriver. Men men... det är väl bara att göra sitt bästa och hoppas på att det blir lättare så småningom.


(En fortfarande ganska smal mamma, men säkert redan 1 plus eller 2 på vågen)

Inskrivning.

Usch. Idag mår jag illa. Riktigt jäkla illa... Men på ett sätt tycker jag om det för då vet jag ju att jag är gravid. Att det är ett tecken på att jag har lilla myran i min mage <3 Lilla, lilla, lilla Myran! Myran kallas det lilla livet eftersom jag är så hungrig hela tiden. Myror kan äta sin egen vikt om det nu var fyra ggr om? Det läste jag på en annan blogg som jag följer, där bloggkrivaren också är gravid. Fast deras lilla kallas för Snöis. Jag hoppas verkligen att Snöis utvecklas fint & att h*n kommer till sin mamma & pappa i maj, för det är dem värda!! För att läsa om Snöis klicka in här

Jag sitter och väntar på samtal från barnmorskemottagningen. Ska ju skriva in oss! Tänk att vi ska få vara med om den här underbara resan igen. Visst är vi nervösa som fasen, men samtidigt vill vi försöka njuta av den här tiden. Det är roligt att gå runt och bära på en hemlighet som nästan ingen vet om! <3 Jag hoppas verkligen att det här kommer att gå hela vägen. Vi ser fram emot att få se Nova-Lee som en storasyster!

Nej, nu ska jag slänga in mina Vegong:s i ugnen så lunchen blir färdig snart! Jag är suuuuper hungrig!

Vecka 7.

Idag har vi fått graviditeten bekräftad på riktigt genom ett VUL. Jag är inne i vecka 7 precis som vi misstänkte. För att vara helt exakt så är lilla Myran 6 veckor och 1 dag gammal i dagsläget. Hjärtat tickade på fint! <3 Jag var så glad efteråt att jag fällde en liten tår ;) Graviditetshormoner eller vad? Nu längtar jag till vecka 12 så att den största risken för missfall försvinner & jag kan berätta offentligt om detta. Tjohooo! Nova-Lee ska bli storasyster!!

Oj så lyckliga vi känner oss! Lyckligt lottade!

Sjuk.

Ja, usch. Nu har jag lyckats bli sjuk också. Jätte trevligt med tanke på illamående och trötthet redan som det är. Nu är jag snorig, mör i kroppen och JÄVLIGT frusen också.. Hur sjuk jag än är på Tisdag så åker vi på VUL. Jag har längtat SÅ till dess & vill se lilla myran!

Den här graviditeten har börjat mycket svårare än med Nova-Lee (vad jag minns iaf?). Humörsvängningarna är verkligen inte att leka med och jag mår psykiskt jätte dåligt. Gråter nästan hela tiden av VAD som helst. Jag är nog inte lätt att ha att göra med nu. Hos mamma bröt jag ihop idag & hemma har jag också brytit ihop. Jag klarar inte av Nova-Lees gnäll och blir jätte arg om hon gnäller för mycket. Ryter åt henne, sen får jag dåligt samvete och börjar gråta istället. Jag längtar till jag vant mig vid hormonförändringarna & kan bli mig själv, något sånär iaf. Och jag längtar till jag är frisk igen så jag kan komma ut och springa igen!! Bara av att inte få komma ut gör ju en lite småsjuk. GAAH!

Nej, nu tar jag min  ständigt kissnödiga blåsa & lägger mig i soffan och kryar på mig.

Flyter på.

Det blir lite dålig uppdatering här. Men dagarna flyter på som vanligt. Mår fortfarande illa, har lite halsbränna, STOR APTIT och säkert PLUS PLUS PLUS på vågen. Jävla skit att man ska gå upp i vikt av att äta :P Igår kväll och imorse tyckte jag mig känna av lite ischias igen, men vi får hoppas att jag har fel. Att det bara var något tillfälligt pga gårdagens hets-städning. Imorgon ska jag springa så jag får känna efter då, eller framförallt EFTERÅT.

Imorgon är det bara 2 dagar kvar till VUL. Jeihoooo! <3
Vi längtar så tills vi får se lilla ärtan för första gången. Hoppas hjärtat slår och att allt ser så bra ut som det bara kan göra.

Nu ska jag äta potatisklyftor. Mums!

Sluta Carro!!!

Jag trodde det skulle bli lättare den här gången, med allt sötsug. Men det är ju för fan omöjligt. Allt i min väg vill jag åt hur mycket jag än försöker hejda mig. Jag hatar att det blir såhär. Hatar att jag fortsätter trots att jag får ångest. Äter, äter, äter. Usch.

Och snälla, säg inte "men passa på, du är ju gravid" för det är bara skitsnack. En graviditet är inte en orsak till att "unna" sig massa med skit. Då är det snarare ännu viktigare att äta BRA mat. Varierad kost. Hälsosamt. Jag vill verkligen försöka... jag SKA verkligen försöka. Imorgon blir det ingenting onyttigt, ingenting. På fredag kommer bror över & vi ska käka hemmagjort pizza, så då blir det liet svårt. På lördag ska Nova-Lee firas & då tar jag en liten bit tårta tror jag, men sen får det fan vara!! Jag hoppas så innerligt att jag klarar det här. Inte bara för min skull, utan för barnets skull. Nyttigt ska det ju vara!


Mongomorsan.

Hoppsan!

Uj uj. Ikväll har jag mått illa. Riktigt jävla illa. Inte så lätt när man jobbat 12.30-21.30. Men det har gått bra och jag tror inte att någon misstänker något, än! Det kan vara en person som kanske kanske har fått för sig någonting. Det var dock inte meningen. Vi satt och bläddrade runt bland mina bilder på mobilen eftersom jag skröt om hur jävla söt min brorsdotter Laura är och vips kom graviditetstestet fram. Fort som fan drog jag undan mobilen och sa oj. Hon sa inget efter det, men jag tyckte hon kollade konstigt på mig?

Vi får väl se om ryktet sprider sig snabbt, för då VET jag att hon såg. Men jag håller mina fingrar & tår för att det förblir min & Kristers lilla hemlighet ett tag till.

Trots illamående, yrsel, trötthet & mycket söt- och matsug (bl.a.) så känner jag mig som världens lyckligaste. Jag vill bara skrika ut för hela världen att vi ska bli en större familj <3 Med ännu mer kärlek!

Oroliga nätter?

Fi fan så oroligt jag har sovit i två nätter. Inte alls bra. Jag ligger och vrider och vänder. Och kissnödig är jag på nätterna. Jag hade glömt att alla symtom började så tidigt. Men det är väl bra på sitt sätt, för då känner man iaf lite att man är gravid! :)

Jag hoppas så innerligt att jag slipper gå upp några 20-22 kg i den här graviditeten. MAX 15 kg vore mer än nog. Jag tänker inte noja allt för myket över vikten, men tänker försöka låta bli allt för mycket gott & så ska jag träna så länge jag orkar. Med träna menar jag såklart jogging, cirkelgympa på jobbet & lite medelpass osv på friskis. När jag inte orkar med sådant längre så får jag nöja mig med långa promenader. Men min förhoppning är att jag ska orka träna till iaf v. 25-30 någonting. Helst längre. Idag kör jag iaf på ett medelpass, ska bli så härligt!!


Svårt att vara tyst.

Fan, vad svårt det är att hålla tyst om det här. Vi är ju så glada! Hela världen borde få veta om vår lycka!!! Micha & Vigge vet såklart om redan & Kristers föräldrar. Mamma vill jag berätta för också, men rätt tillfälle har inte kommit än.

Inte trodde jag att det skulle vara samma känslor som bubblar upp igen. Samma som vid graviditeten med Nova-Lee. Då när allt var för första gången. Men nervositeten, upprymdheten och samma glädje, återigen! <3 Så härligt!

Tänk att vi ska få en bebis.
I maj kanske? Ja, så måste det vara!

Halsbränna.

Halsbränna glömde jag ju. Det är också något jag redan fått. Jag har aldrig haft problem med halsbränna innan. Eller jo, i slutet av graviditeten med Nova-Lee, men annars inte. Och magen, den krånglar den också.

Men vad lycklig jag känner mig. Vi ska få äran att bli föräldrar till ytterligare ett barn (om nu allt går som det ska). Det finns ju ingenting vackrare. Ingen kärlek så stark. Tänk er, att förra året vid den här tiden, då var jag stor som ett hus & väntade på min skatt, som visade sig vara Nova-Lee. Mitt livs kärlek. Jag undrar om det verkligen finns plats i mitt liv att älska någon annan lika mycket som vi älskar prinsessan?

Nej. Nu ska jag ta med mitt illamående och min älskade unge upp till pappan. Jag saknar honom efter att inte ha "sett" honom på hela natten. Haha. Tänk att pappan förhoppningsvis inom en inte allt för lång tid blir tvåbarnspappa. Världens bästa tvåbarnspappa! <3

Hoppsan!

Ett lätt illamående, hungerkänslor,  sötsug, trötthet & matthet är vad som har vart  min vardag den senaste veckan. Jag har inte orkat springa alls lika långt och när jag sprungit så har det känts som att springa en halv-mara. Kanske ganska tydliga tecken på en graviditet? Trots det så kom det som en chock när det uppenbarande sig på det första graviditetstestet. Två streck dök upp nästan omedelbart! Jag började gråta när jag gick upp till älsko för att berätta. Jag var rädd för vad han skulle säga... kanske var han inte redo trots allt? Vi har ju pratat om ett till barn snart, men inte ÄNNU! Men han är redo! Vi vill det här! <3 Ett litet syskon till Nova-Lee! Hon kommer bli världens bästa storasyster. Älskade ungen!

Iaf så var vi tvungna att köpa ytterligare ett gravtest tyckte vi, vi ville ju veta hur långt gången jag var. Vi köpte ett digitalt clearblue test som visade på att jag blev befruktad för 2-3 veckor sedan och det stämmer ju med vår uträkning också. Alltså är vi säkerligen inne i graviditetsvecka 5 nu. Hoppas allt går som det ska! Vi ska på ett UL den 20 september för att säkerställa i vilken vecka jag är. Gud så skönt att få se hjärtat slå också!


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0