Inte så illa.

Nej. men nu är jag lite mer avslappnad. Jag drömde bara en dröm & jag blir panikslagen. Visst, vi har en hel del att lösa här hemma, på ett eller annat sätt. Men det är ju inte som så att världen håller på att gå under. Det låter ju så på mig. Som att vi är ett gammalt gift par som inte gör annat än går varandra på nerverna. Riktigt så illa är det faktiskt inte. Vi är kära som få även om vi hamnar i en hel del tjafs.
Vi måste bli bättre på att respektera varandra, behandla varandra väl, med kärlek. Men det är ju sånt som går att lösa. Bara vi tar tag i saken, pratar om det. Men vi är två riktigt bekväma jävlar som inte tar tag i saker när vi är inne i våra bubblor. Vi väntar med att "prata" tills dess att vi är osams som fan & ändå inte kan komma överens om något. Envishet kallas det. Men ikväll efter jobbet ska jag försöka ta upp samtalet om jag inte är allt för irriterad efter jobbet.


By the way. Det snöar. Ush.
Dags för mössa snart igen.