Lillebror är här!

Den 16/2-17 kom han äntligen till oss, lilla lillebror! 
Han vägde 3868 gram och mätte 50 cm. Inte så stor som jag trodde han skulle vara! 
 
Förlossningsberättelse kommer när jag landat lite. Allt gick bra och fort även denna gång. Men jag hade iaf lite mer känningar innan nu. 
 
Det värsta med denna förlossning är att jag inte lyckades kissa ordentligt efteråt. Jag fick hjälp med att tappa urin... lite över 1.5 liter! Om man tappas på mer än 1 liter måste man ha kateter i 3 dygn, så här sitter jag med både blöja och kateter. Haha. Fruktansvärt obehagligt att ha något i urinröret hela tiden. Dessutom så gör slangen att det blir en glipa mellan blöjan och mitt ben så när jag setat eller legat ner och sen ställer mig så rinner det blod längs benet. Detta även fast det inte är speciellt mycket i blöjan. Usch! 
Hoppas jag klarar av att kissa av mig själv på söndag så jag slipper katetern sen! 
 
 
Vi är så lyckliga nu! Familjen känns komplett 💖
 
 

Gravid vecka 40

Har ju glömt blogga om nya veckan. Hade liksom hoppats på att slippa gå så länge med kaggen ;)
Har haft mycket sammandragningar och en del förvärkar men inget mer händer. Vaknade 2 nätter förra veckan på pga onda förvärkar men nu är det rätt lugnt. 
Jag börjar irritera mig på att se alla bebissaker här hemma... känns som att det inte kommer bli någon bebis. 5 dagar till beräknad dag nu men jag tror jag kommer gå över tiden denna gång :( 
 
Har svårt att sova bekvämt på nätterna. Vaknar många ggr av olika saker. Känner mig trött. Sover middag varje dag. Har ont som fan I blygdbenet. Är djävulskt täppt i näsan, måste ta nässpray varje dag för annars svullnar slemhinnorna i snoken ordentligt.  
 
Jag är så färdig med graviditeten men uppenbarligen inte herrn som bosatt sig där. 
Börjar känna mig deppig redan nu så undrar hur det blir om jag går över 2 veckor??!! 
 
Känns ändå häftigt att veta att jag kommer ha min bebis inom 3 veckor. Även fast det känns som att det bara är påhitt 🙈
 
 
Imorgon blir det ett besök hos min barnmorska. Jag hoppas det blir det sista. Jag önskar jag vågade be om en hinnsvepning men alltså jag är inte så sugen på att ha någon grävande där nere. Och jag skulle bli så deppig om absolut ingenting har hänt. Om allt är helt opåverkat.  
 
Nåja. Bebis kommer när bebis är redo. Oavsett om det blir av sig själv eller med lite hjälp på traven. 
 
 

Ut med dig!

Alltså på riktigt. Jag vill inte ha kvar lillebror i min kropp. Jag ORKAR inte. Gränsen är nådd. 
Jag vill kunna storstäda mitt hem utan att stånka och stöna för att varenda jävla rörelse gör ont, jag vill kunna andas ordentligt, kunna ta en långpromenad, kunna träna, få tillbaka min syn, sluta vara så ljudkänslig, få bukt på mina hormoner och känslostormar. Jag vill fan bara ha min kropp för mig själv. 
 
Det är oerhört frustrerande att vara så himla trött och ha ont överallt och samtidigt ha ett barn som antagligen har adhd. Adhd med utåtagerande beteende. Han är så underbar på så många möjliga vis men lika krävande är han också. Det är svårt att klara av i vanliga fall och ännu svårare när jag själv mår apa både fysiskt och psykiskt. 
Han är verkligen ingen lagom människa på något vis. Han har extra av allt. Han är helt underbar, känslig, kärleksfull, snäll, rolig osv osv. Men det är samma med "de sämre" sidorna också. Och vad han än känner och gör så är det 100 ggr mer än andra. 
 
Nej. Nu vill jag fan inte mer. Jag vill ha ut barnet så att jag åtminstone kan röra mig ordentligt. Att det blir sömnlösa nätter sen är jag väl medveten om, men det är det ju nu också. Kan ju inte ens vända på mig utan att vakna, lägg sen till andningsuppehåll som gör att jag vaknar i panik och ett par kisspauser på det. Så fruktansvärt jävla okul att vara gravid. Jag avundas de som älskar att vara gravida. Själv hatar jag det!!!