krafter tar slut

 
 
Jag är så djävulskt sliten som människa och då framförallt som mamma. Bägge barnen är inne i någon av alla hundratals perioder. Amadeus prövar oss hela dagarna och Novis gnäller mer än hon pratar. De slåss med varandra mer än halva sin vakna tid. Jag känner mig så trött och tråkig. Och negativ. När orden man använder mest är nej, sluta och fan (för hör och häpna, jag svär så barnen hör) så blir man negativ. Usch. En riktig bitterfitta är jag. 
 
 
 
 

10000 steg om dagen

 
 
Löpningen jag tog upp igen för ett tag sedan gick helt åt helvete. Fick så förbannat ont i benen så det gick bara inte. Jag har istället börjat gå minst tiotusen steg om dagen. Det går bra. Jag går ner i vikt sakta men säkert. Jag har inte vägt mig på länge men märker på kläder att de sitter bättre. Ett par byxor jag inte ens fick upp över låren för typ en månad sen får jag nu upp hela vägen och kan knäppa! Visst väller det över men jag får igen de 😆. Promenader fungerar bra för mig. Det går att få in i min vardag på ett sätt som inte stressar mig. Det känns hållbart liksom.  
Imorgon ska jag ändå prova mig på en super lugn löprunda.  Hålla ett tempo på över 6min/km. På måndag ska jag ev köra något pass på typ friskis  eller något. Skulle vara kul! 
 
 
 
 

flintskallig

 
Jag är ju lite impulsiv ibland som ni kanske vet. Igår var det min son som fick smaka på det... han har numer inget hår. Han verkar själv helnöjd men jag måste ju säga att jag nästan började gråta efteråt. Nu börjar jag vänja mig och tycker han är supersöt!