Inte så illa.

Nej. men nu är jag lite mer avslappnad. Jag drömde bara en dröm & jag blir panikslagen. Visst, vi har en hel del att lösa här hemma, på ett eller annat sätt. Men det är ju inte som så att världen håller på att gå under. Det låter ju så på mig. Som att vi är ett gammalt gift par som inte gör annat än går varandra på nerverna. Riktigt så illa är det faktiskt inte. Vi är kära som få även om vi hamnar i en hel del tjafs.
Vi måste bli bättre på att respektera varandra, behandla varandra väl, med kärlek. Men det är ju sånt som går att lösa. Bara vi tar tag i saken, pratar om det. Men vi är två riktigt bekväma jävlar som inte tar tag i saker när vi är inne i våra bubblor. Vi väntar med att "prata" tills dess att vi är osams som fan & ändå inte kan komma överens om något. Envishet kallas det. Men ikväll efter jobbet ska jag försöka ta upp samtalet om jag inte är allt för irriterad efter jobbet.


By the way. Det snöar. Ush.
Dags för mössa snart igen.

Hjärnan & hjärtat arbetar inte ihop.

Ikväll ska det jobbas. Jag hade tänkt att gå till jobbet men det regnar ju ute så vi får se hur det blir med det. Slutar det regna så går jag. Det blir i alla fall buss hem. Aldrig att jag skulle gå hem på kvällen där ifrån.

Jag funderar på vad jag ska äta till lunch idag. Kanske att jag bara gör äggmackor. Måste duscha, läsa & fixa i ordning mig också. Det ska bli ganska så skönt att jobba. Skönt att komma ifrån en stund. Jag är irriterad mest hela tiden & det är Krister med. Vi misstolkar varandra hela tiden, kanske med flit, kanske inte. Men jobbigt är det.

Jag drömde en konstig dröm inatt igen. Att jag skulle välja mellan Krister & en annan kille, ett ex till mig. Jag visste inte hur jag skulle göra. Drömmen skrämde mig. För jag brukar inte drömma om sånt.Inte att jag inte vet var jag står. De få gånger jag har drömt något liknande har jag valt Krister utan att blinka. Säger drömmen mig något? Jag menar inte att jag brukar fantisera om något ex till mig, jag menar bara att drömmen kanske formulerar något som jag borde tänka över. Äsh, jag vet inte vad jag pratar om. Jag vet ju att jag älskar Krister.. men jag är bara rädd för att vi glömt bort att värna om varandra någonstans på vägen. Vi lever i en tid där vi tar varandra för givet.. beter oss illa mot varandra & "vet" ändå att den andra finns kvar där imorgon. Det är inte så det ska vara.. inte om man älskar varandra. Då ska man, oavsett hur länge man har vart tillsammans visa tacksamhet, kärlek & vänskap. Visst gör vi det också.. men det känns som att våra råa sidor tar över mer & mer tid.

Hur ska man göra? För att få det bra igen? Hur gör man när huvudet tänker i andra banor än hjärtat? Jag vill följa hjärtat, men jag är inne i någon slags period där hjärnan gör revolt. Går emot allt jag egentligen tror på. Jag hatar det.

En bitterfitta?

Jag ska läsa en bok som heter Bitterfittan nu till pedagogiken. Jag ska använda den till tentan. Det ska bli intressant, kanske märker jag om jag själv håller på att förvandlas till en bitterfitta, det känns så i alla fall.
Men det kan väl inte vara så att man blir en bitterfitta redan vid 22 års ålder? Eller kan det? Det kanske slutar med att jag är 25 år, sitter själv i ett jävla råtthål & tycker synd om mig för att jag förvandlades till en bitter jävla kärring redan när jag var 22 år gammal (ung)?

Nåja, vi får väl se!