Carrox

Alltså herregud vad jag är sliten och totalt förstörd efter den senaste veckan. Krister jobbade 7-21.30 förra helgen och sen 14-21.30 hela veckan. Ingen bil för mig eftersom Krister behövde den. Att försöka underhålla, servera/laga mat, natta, duscha, trösta, avbryta slagsmål och bråk, hämta från förskola/skola osv osv själv i 7 dagar har gjort mig till ett vrak denna helg. Att William dessutom har magknip i princip hela tiden gör det inte lättare. Jag räcker inte till. Och det här med att "mina behov är lika viktiga som alla andras behov" är totalt omöjligt. Jag får nöja mig med om jag kan få bajsa med bara ett barn skrikande eller tjatande. Det är liksom lyx. 

Det är helt underbart med barn men precis lika jobbigt emellanåt. Idag efter en jobbig natt med William där han var vaken pga magknip i flera h brast det totalt. Jag har skrikit och gråtit och känt mig totalt värdelös som mamma, som människa. 

Krister har nu tagit med sig hela högen med barn ut så att jag ska få vara själv. Precis vad jag önskade. Men nu har jag ändå dåligt samvete... tänk om William blir hungrig. Då måste han hoppa över en amning och bara få ersättning (som att han bryr sig om det?).. tänk om krister gör "fel" med ersättningen (Hahaha han ringde precis och frågade till hur mycket vatten jag hade doserat ersättningen) osv osv.

 

Ja fy fan. Idag är jag ingen kul människa.

Jag ska försöka sova nu... men det kommer väl inte gå. Har både ett 5 års kalas och ett dop att planera så det snurrar i huvudet. Och det här jävla dåliga samvetet äter ju fan upp mig. Känner total stress i kroppen.  Men fan.. nu får jag ge mig. Livet är iaf lite enklare och roligare nu än när jag var gravid.