2 veckor sen rectocele operationen

Hur mår jag nu då, såhär 2 veckor efter operationen? Smärtan är bättre. Har en stramande känsla framförallt om jag böjer mig framåt, utöver det ingen smärta alls. Behöver heller inte bajsa 5-6 gånger om dagen längre. Vet inte om det har att göra med att jag slutat med all antibiotika nu eller om svullnad osv börjar lägga sig. Trötthet och matthet sitter i än men är inte lika starkt som första veckan. Men jag tror att jag fortfarande har blodbrist, absolut. Dricker bara Blutsaft tillsammans med c vitamin just nu eftersom min mage inte pallar Niferex. Funderar dock på att prova ta en tablett imorgon. Längtar SÅÅÅ tills jag känner mig som en människa igen. Vi har lyckats bli småsjuka också hela familjen så jag har hosta. I papperna som jag fått från sjukhuset står det att jag ska undvika att hosta.... Ja det är ju lätt när jag har hosta. Nu får jag bara hålla tummarna för att ingen större skada sker av det. Jag tänkte strax försöka ta en liten promenad på någon km med en podd i öronen. Jag saknar träningen så mycket även om jag vet att jag inte ens skulle klara 5 minuter på ett pass på grund av tröttheten. Så en promenad får det iaf bli och så hoppas jag kroppen inte tycker det är för tidigt. Märker jag något resultat efter operationen? JA! Jag behöver nästan aldrig hålla emot i mellangården längre när jag bajsar. Ibland gör jag det ändå om jag märker att belastningen blir högre och jag behöver "krysta". Jag blir rädd att trycket blir för högt och då känns det bättre att hålla emot. Men jag behöver inte hålla emot för att få ut något, som jag fick innan. Ibland känner jag fortf en tyngdkänsla när jag är bajsnödig dock och det skrämmer mig lite. Jag har provat att sitta på huk och vet ni?!!! DET BUKTAR INGENTING VARKEN I MELLANGÅRD ELLER SLIDA, inte som jag kan känna med handen iaf. Och jag är inte öppen längre, mitt underliv ser "normalt" ut och inte som en söndertrasad köttbit. Äntligen känns det bra att jag gjorde operation. I början ångrade jag mig för att jag mådde så dåligt. Jag känner mig fortfarande besviken och ledsen över hur jag blivit bemött både innan, under och efter operation. Och det som gör mig ännu mer ledsen är att jag vet flera stycken som kämpar med att bli trodda inom vården, som inte får den hjälp de behöver!! Och jag blir ledsen över att läkarna inte har kunskap om hur man kan träna efter en sådan här operation för att undvika att förstöra något. Nej men nu blir det min första promenad! Puss på er!

Kommentera här: