Läkarbesök vecka 32
Igår var jag ju på läkarbesök på mvc. Skitnervös var jag eftersom jag i en tidigare graviditet träffade en riktig gris till läkare.
Men alltså den här var så långt ifrån gris man kan bli. Iaf i sitt bemötande till mig. Han lyssnade verkligen på mig! Han ville sjukskriva mig på 50% egentligen och jag fick i princip tjata mig till 25% istället. Om jag skulle behöva gå ner mer så behövde jag bara ringa så skulle han fixa det.
Han tyckte även jag skulle stanna hemma från jobbet idag, så det är jag. Men vettitusan om det är lugnare här. Såg ut som fan här när jag kom hem efter julfest med jobbet igår. Så har fått städa idag. Ont har jag också. Bowlade och gjorde annat igår som jag egentligen inte borde ha gjort. Men det var ju så kul.
Är less på att vara den enda här hemma som verkar bry sig om hur det ser ut här hemma. Det är jul nästa helg och jag är knappt hemma nästa vecka. Kommer vara så slut på julafton att jag säkert sover mig igenom hela dagen....
Har ju intensivkurs på körskolan nästa vecka. Läkaren tyckte jag skulle ställa in det. Men det vägrar jag. Jag MÅSTE ha körkort innan bebis kommer. Tyvärr är intensivkursen ännu mer intensiv denna gång då det är julvecka så den är bara på 4 dagar istället för 5 dagar. Teoriprov och uppkörning blir längre fram tyvärr då det inte var så bra med tider direkt. Stressande att vänta på det också. Och fan om jag inte klarar proven. Vill bara kunna släppa det.
Har lagt semester fram tom 27/12. Sen jobbar jag 3 veckor och 2 dagar (6h dagar tack och lov!) innan jag går på semester igen fram till veckan bebis är beräknad. Även om bebis kommer senare så kommer jag att börja ta ut föräldrardagar den 13/2 (bebis beräknad 14/2).
Usch. Känner mig så jäkla less nu. Less på att ha ont överallt, vara trött, vara orörlig, vara känslofylld, ha halsbränna och vara förstoppad! Längtar till lillebror är här hos oss!
Less på att inte känna mig förstådd heller. Jag vet att jag har höga krav på mig själv men känner även att krister tror att det är lätt som en plätt att vara gravid. Som att han tror att jag överdriver eller nåt. Hemsk känsla. Känner mig mest bara kass faktiskt.

60 dagar kvar iaf. Skönt att det börjar närma sig iaf. Ganska snart är han utanför min mage och förhoppningsvis mår jag lite bättre då!