Carrox

Puh. Har vart en turbulent vecka. Vi har vart i Turkiet där Amadeus blev jättesjuk. Jag har vart så stressad, ledsen och arg. Har knappt tänkt på att jag är gravid. Det har vart korta stunder som jag tänkt på det och då endast med oro. Har inte känt att det sprattlat alls. Var igår tvungen att lyssna på bebis med min dopler som jag har hemma. Hittade hjärtat fort och kunde även höra bebis sparka. Känns skönt. 

 

Det är jobbigt med graviditeten nu. Mina känslor är överallt och jag känner inte att krister visar någon förståelse alls. Han verkar fortfarande tro att allt inom mig är precis som vanligt men att jag blivit galen. Det är inte kul. Jag hade uppskattat lite jävla förståelse. Istället har jag en surpuppa till man hemma som verkar tro att jag är trött och tjurig för skojs skull. 

 

På nåt sätt känner jag mig knappt gravid ändå. Tror att jag känt mig mer gravid med de andra barnen.  Känns så overkligt att vi ska få ett till barn??! Eh va? Och ändå har jag snart gått halva graviditeten. Ska bli härligt med rul nästa vecka. Kanske fattar både krister och jag mer då?